Min läxa
Därför blev Astrid jätte bra på att klättra och sånt. Så här har hon själv berättat : ” Visst fostrades vi i Herrans tukt och förmaningar så som tidens sed var, men i vårt lekliv var vi fria och aldrig övervakande. ” När Astrid skulle börja skolan var hon rädd och hon grät. Mamma var med på uppropet, som tur var tycket Astrid. Lite läskigt tyckte Astrid det var. Det var prästen var där och ropade upp. När prästen ropade upp ens namn skulle man svara ja och gå och ställa sig i rad vid katedern. När Astrid hörde sitt namn började hon gråta mera.
